Det är hundarna som har ett horn i sidan av getan. Hundarna accepteras av getskrället om de är ca 2 m. ifrån. Annars sänker hon huvudet och ger dom en omgång med sina spetsiga små horn. Jag måste ju erkänna att det är nog Maggans fel, hon var lite väl närgången de första dagarna vi kommit ner. En dag for hon iväg med getan stångandes i rumpan som ett jädra vildsvin.  

Nu är vi Sverige igen och här är det getfritt.

 

Fick en deja vu igår när vi flög mellan Lamezia och Rom. Hamnade längst bak i planet, är det något jag inbillar mig eller hoppar det och skakar mer längst bak. 

I allafall så tänker jag nästan alltid på när ungarna lurade upp mig på en bananbåt på Mallis. Jag satt längst bak där oxå. Det var som att sitta på en jädra rodeohäst, vi blev naturligtvis avslängda av att båten girade.

Alla utom jag kom upp på bananen igen, jag var hal som en ål efter att vara insmord med någon solkräm, dessutom hade jag världens mjölksyra i armarna efter den fasanfulla ritten. 

Till slut orkade några tyskar dra upp mig och då var jag näst intill "död".

Ja dom tankar kommer nästan alltid upp, nu kan jag skratta åt det, men det gjorde jag inte då.

 

Det märktes ffa på Roms flygplats att bevakningen hade ökat, proceduren med att checka in Maggan var betydligt

jobbigare än vanligt, undrar om dom trodde jag fyllt min hund med sprängmedel....

Först till incheckningen där jag brukar betala, nej nu skulle vi till ett annat ställe, inget konstigt med det mer än att jag fick tala om vad jag fått för pris. Måste ha kontanter, tillbaka där jag försökte få ut 700 kr, det gick ju inte för det var ju € och 7000 kr har jag bara på mitt konto den dagen pensionen kommer och aldrig mer. Ja det gick ju upp ett Liljeholmens vid tredje försöket.

Tillbaka och betala, tillbaka till incheckningen, för att sedan transporteras till en speciell incheckning för skrymmande och konstiga resväskor antar jag. Där blev vi stående ca 10-15 minuter medan tjejen som följt mig och de tre killar som jobbade där, de hade en italiensk livad konvensation om något. 

Nu skulle vi bli ledsagade till nästa ställe i terminal 1, vi var längst bort i trean. 

Har man nageltrång så är Roms flygplats ofantligt stor, där haltade jag efter med tårna ihopkrullade i dojjorna. Jag försökte koncentrera mig mer på ledsagarens baksida, om att byxorna behövde sys i baken och knappen till bakfickan var borta och så undrade jag om det heter Gällivarehäng i Italien oxå?

Halvvägs byttes ledsagaren av en annan, som gick ännu fortare, i det läget hade jag inte haft några protester om nån velat amputera mina stortår. Här hade jag kunnat skriva lite svordomar, men det gör jag inte.

Nu var vi tillbaka till Alitalias incheckning? Det var bara att hoppas att Maggan skulle komma till Kastrup. Men jag tänkte att det står ju på buren vart hon ska.

Tillbaka hela långa vägen till rätt gate. Det var rätt många som åkte sån där segway (eller vad det heter), kunde jag fråga om jag får åka med?

 

När jag själv gick igenom bågen vid avklädningen så pep jag, har ingen aning om varför. Blev vidarebefodrad till en tjej som drog ett par pappersbitar i handflatorna ovanpå händerna, fötterna och fram på kläderna, samt kläderna i korgen som jag tagit av mig. Frågade varför. För att kolla så att jag inte hade något explosivt på mig. Explodera kan jag göra utan att ha sprängmedel på mig, haha.