Ja då är det bara att skriva om denna sida, repris på den som jag eller datorn förpassade till ett ställe som jag inte kan hitta.

 

När vi kom till Rom, var vädret lika pissdåligt som i Lamezia, men jag som satt längst bak kunde ju rusa in i den väntande bussen först av alla eller....  Vi fick inte ens gå ut ur planet, fanns inga bussar. Efter en evighet med jackan på i ett allt varmare plan fick vi lämna, MEN bara framtill, ja egentligen hade jag ingen brådska skulle vänta på nästa plan i 5 timmar. Ut i hällregnet till en överfull buss, fick rusa till nästa, nu även dyblöt om fötterna, svalkade gott.

 

Först rusa till toan, theét hade nu förpassats till urinblåsan. Lägga ut lite papper på sitsen, då spolade grannen bredvid och med ett slurk så åkte mina pappersbitar ner i holken. Det kan man kalla sug. Ett nytt försök, hade precis satt mig när andra grannen spolar då fungerade min toalett som nå´n form av bidé, hoppades att det bara var det vattnet som låg i min toa som kom sprutande. Återvinning kanske och sparande av toapapper? Ja i allafall så blev det inget sparande av papper precis. Jag säger som farbror Melker: "Denna dag ett liv".

 

Hämtade ut Maggan som var ganska blöt hon oxå. Efter att ha fått väskan skulle Maggan ut och kissa, han ju inte rasta så mycket innan avresa pga vädret. Va! Ska jag pinka på stolparna? Var är gräset? Finns inget på Roms flygplats. Till slut så funkade stolparna riktigt bra, dessutom var de under tak. 

 

Vi tog hissen upp till Mc Donalds, beställde en QP utan dressing, då jag inte tål majonäs. När jag ätit en tredjedel såg jag att hamburgaren badade i en vit gegga, smakade lite till, kunde inte känna någon majonäs. Men frågade för säkerhets skull, visst var det majonäs. Det var inte dressing utan något annat sa kassörskan. Kul, jag såg mig själv sitta på muggen mellan Rom och Kastrup. Fram med två antidiarreétabletter. Fick en ny hamburgare, men vid det laget hae jag ätit upp alla stripsen, var inte speciellt sugen längre. Maggan var nöjd.

 

Nu skulle Maggan checkas in. Här börjar nästa problem, när jag skulle betala fanns ingen kortläsare där, en kille i kön skulle oxå betala för en x-tra väska. Ena tjejen bakom disken sprang och skulle hämta en, två köer stod stilla i ca 15 min. Skönt att vara först i kön. Hon kom tillbaka, då var batteriet slut i maskineriet, men det fanns sladd och kontakt med. MEN det fanns inga två hål i väggen, en jädra massa datorer men inget x-tra hål???

Iväg igen för att hämta en nyladdad, verkade som det inte på denna stora flygplats fanns en enda ledig kortläsare. Jag erbjöd mig att gå till bankomaten och hämta ut kontanter, men det gick inte, försökte även med att de kunde bjuda på Maggans resa. No no! vi fick gå undan så att kön bakom kunde minskas. Efter en väntan på 45 min. kunde jag betala. Som kompensation, fick vi åka buisnessklass (inte Maggan, men vi som väntat). Wao! gräddfilen.

Lämnade Maggan, vässade armbågarna. Gick dit jag blivit hänvisad, känslan att bara gå förbi den långa zigzagkön. 

Copenhagen gate D10, gick dit och såga att planet skulle gå 20 minuter senare, hinner på muggen. Gjorde en testspolningen, det gick bra.

Skyndar vidare till gaten, slänger upp boardingkortet. No, this is Norweigan, not SAS, andra gången han sa det

fattade jag vad han menade, fel gate. Hittade rätt, men hade nu 1 timme att vänta.

Gjorde upp en plan hur jag skulle få användning för min firstclasschans, som troligen aldrig mer kommer att inträffa. Bara för att, skulle jag gå på planet bland de första. Det skulle alla de 5 barnfamiljerna oxå, + de pensionärer som orkade stå och vänta en halvtimme innan de öppnade. Skit samma, alla kommer ju med.

Alla på plats, Anni Karlsson på stol 4a. Nu fick vi inget start tillstånd, väntade en halvtimme. Ut på startbanan, då säger piloten, visste inte att det var kö. 10 plan före. Nu satt de på tv så vi kunde se vad som hände framför oss, ganska häftigt då vi äntligen fick starta, likaså vid landningen, då det var mörkt.

Fick god mat och dricka. Vill du ha chips eller nötter, du kan även få båda om du vill. Visst ville jag, men bara för att det inte kostade något så kunde jag inte roffa åt mig båda påsarna, lite hyffs får man väl visa, eller?

Slapp att sitta på muggen hela vägen, men var inne en gång. Det var jag och gud, det kändes så, det var nämligen två fönster, vi var på den höjd där solen alltid lyser. Väldigt fin toa, rymlig för att vara på ett flygplan och ingen karl hade pinkat på golv eller sits. Ja det var gud och jag, det gjorde inget, han skvallrar ju sagt var inte.

En bra flygning, inte så mycket turbulens. 

 

Hämtade hund och väskor, pinkade Maggan mot nya stolpar. Ta tåget mot Helsingborg, vi var framme kl. 21,00.

En lång och händelserik dag och ni som orkat läsa till slutet fick lite att läsa.

Ha det gutt!