Ibland fungerar bara två hjärnceller på Maggan och många gånger är dom osams, som när det inte kopplar mellan hjärnan och röven. När hon inte bajjar fast hon behöver,( jag ser att hon är nödig för det är som det sitter ett plommon i rumpan, typ Viktoriaplommon) så tömmer hon analsäckarna, inomhus! Kul,kul.

Igår var det en sådan dag, hade god lust att stoppa en tändsticka i rumpan på henne, kanske skulle försöka. Går in och frågar Johanna var tändstickorna är, i skåpet var dom inte.   

-Men går det inte bra med en tändare istället?

Det gick bra utan tändstickor eller tändare, det blev inga analsäckar inne, jag hjälpte henne att tömma dom.

Nog med skitsnack nu.

 

En annan lite roligare episod hände idag. Vi var ute och gick, Maggan och tre av grannens hundar. Där vi går är ett öppet fält med massor av ogräs i buskform, ogräset är ca mellan 1 - 1,50 meter högt, alltså bra att gömma sig bakom. Hundarna sprang som torra skinn, på hemvägen drog de andra hundarna iväg hemåt.

Jag såg Maggan, vända, då passade jag på att gå in i vegetationen, ställde mig bakom en lagom hög och vid buske. Maggan drog förbi som en oljad blixt, tvärnitar och springer tillbaka samma väg. Detta upprepade hon ca 5 gånger innan hon satte ner näsan, och då märkte hon var jag var. Vilken glädje, hon var inte långt ifrån mig resten av vägen hem. Kul att det finns nå´n som tycker om en.

 

Jag har lite problem med de bruna äggen, finns inga vita ägg här. Har aldrig gillat de röda prickarna som är i bruna ägg. Skulle ha ett ägg igår i en smet, fullt med röda prickar.

Kände mig som en sämre kirurg när jag skulle med hjälp av två teskedar avlägsna dessa otäckheter. Det slutade med att inget var helt i ägget när jag var klar, det är väl detta som kallas äggröra??

Jag kan inte laga mat med detta i, varför vet jag inte.  Men jag har inga problem att äta äggrätter som andra bjuder på. Mina två hjärnceller kanske inte alltid fungerar heller.

 

Några av våra hästar är rädda för kor, för att vänja dem så släpptes de ihop i samma hage. Korna sket väl i hästarna, men av de 7 hästarna och åsnan så var det bara 3 hästar + åsnan som inte hade "nära-döden-upplevelse. De andra 4 stod på behörigt avstånd och bara glodde.  Hoppas försteningen har släppt nu så att de får i sig lite mat.

Visserligen har de gått i samma "hage" förut, men de är på 6 ha, resp. 20 ha. Inte så stor risk att de möts på nära håll.

Jag tog lite bilder, men de blev inte så bra för solen var inte närvarande idag. På den ena är det gammelkossan med sin kalv, bakom står ett par av hästarna.

Sedan kände jag mig tvungen att fota tjuren , men eftersom jag oxå är lite rädd för kor, så höll även jag mig  på behörigt avstånd, visserligen på andra sidan staketet, men ändå. Hade han velat så hade han kunnat gå rakt igen staketet. Men dom går inte igenom, fast att det på många ställen bara är en enkel tunn eltråd, som det bara är ström i ibland.