När man som vi är utomlands en längre tid blir man så fruktansvärt sugen på sån´t som är svårt att få tag på, näst intill omöjligt att hitta. 

I detta tillfället var det rökt skinka Johanna var sugen på. Kommer ut från affären med glad min, möjligt att jag har hittat rökt skinka. Fast kanske inte, sa hon i nästa andetag, lite för ljus för det, men vi måste ju testa, ska vi bo här måste vi ju testa olika saker. Den såg verkligen fin ut.

Ikväll skulle det ske, vi skulle testa skinkan på lite mjukt bröd. När jag öppnade paketet var det som att stå i grannens grishus, ja nästan ännu värre. Får man säga odör om mat, så säger jag det.

Maggan blev glad i allafall, hon gillar ju sån´t som luktar "döden i grytan", som vanligt åkte biten ner utan att bli tuggad, nu har vi ca 5-6 bitar kvar, kunde ju inte ge hunden alla på en gång. Vi sover i samma rum.

 

Nu undrar jag: Kan man vänja sig vid att äta sån´t som man tycker luktar illa, hur många gånger tar det innan man slutar kräkas. 

 

Till andra saker. Efter att följt med Johanna ett par gånger idag, när hon tömkört hästarna, så tog Maggan och jag med oss Lilly(en av grannens hundar) på en lite längre promenad. Som jag skrivit om tidgare har vi hittat en ny väg där Maggan kan lufta lungorna ordentligt genom att vara lös. Det är på en del av den mark hästarna är emellanåt. Mycket upp och nedför, väldigt brant på vissa ställen, det är bara att hoppas att hästarna, korna och fåren vet var dom är, ett snedsteg kan gå illa.

Nu skulle jag se vilken väg hästarna tar ner för berget, de går oxå i kringelkrokar för att det inte ska bli för brant, smart. Möjligt att det är korna som gjort stigarna det vet jag inte. Det var inte så svårt att ta sig nerför, men sen skulle jag och Maggan  (Lilly hade redan kutat hem)ta oss uppför för att komma till gården. Jag kopplade Maggan för att hon inte skulle komma före upp och hinna mörda några höns. Nu blev det jobbigare för här hade djuren inte gjort någon stig upp, det var halt, gropigt och lerigt. Jag tog två steg upp för att genast kana ett steg ner igen, på alla fyra, detta roade Maggan väldigt mycket. Det var så att hon trodde att det var legalt att hoppa på mig oxå, det underlättade inte uppgången precis. Upp kom vi så småningom, jag med leriga fötter och händer, en massa tassmärken på jackan och jeansen. + en puls som var alldeles för hög.

Hittade även en fin svamp som växte på en stubbe, har ingen aning vad det är. Kommer säkert aldrig att lära mig det heller då jag knappt kan namnen på de svenska svamparna.