Mitt nya liv började i måndags kl 4,30 på morgonen. Synen i spegeln var inte vacker, rödmelerade ögon, ståpäls och kanske lite fler rynkor än vanligt. Det hade varit en hård vecka innan, hade inte Camilla hjälpt oss med städning bl.a hade vi nog inte varit klara ännu.

Men iväg kom vi med en fullpackad minibuss.Chaufför var Camillas man, egentligen skulle Camilla ha kört men hon kom på efteråt hon lovat att köra, att hon gillar inte att köra över broar), 4 överfulla resväskor, 2 handbagage 2 barnvagnar och en hundbur.

 

Nu som sagt börjar mitt nya liv, ett liv som jag delat in i tre faser. 1 Innan barnen kom, de första trettio åren, 2 efter barnen kom ca 30 år det oxå och så nu nr 3. då jag har framtiden bakom mig.

 

Första anhalten var Kastrup, en natt på hotell där vi hade blivit lovade transfer till flygplatsen morgonen efter, de visste att vi hade mycket packning, men det kanske brast i kommunikationen om hur mycket packning. Vi fick ta en taxi, en minibuss den här gången oxå. Vi fick väldigt bra hjälp av Norweigans personal på flygplatsen, så vi blev av med packningen ganska snabbt, de fixade alla papper på Maggan oxå. Checkade in Maggan på ett annat ställe.

 

Nästa anhalt var Rom, där mötte Johannas sambo upp, skönt var det, eftersom det krabbade med bagaget, helt plötsligt var det för mycket barnvagnar med????? (Fortfarande lika många som på Kastrup).

Fanns ingen stans att rasta Maggan som inte hade skitit på 2 dagar, Köpenhamn dög inte heller fast det fanns lite gräs runt en parkering, jag vet inte hur många varv vi gick runt. Jag hade väntat mig en nerskiten hund när vi hämtade ut henne i Lamezia, Italien. Icke sa Nicke, Maggan är mästare på att hålla sig.

 

Trötta kom vi äntligen fram till Borgonova, där vi ska bo ett månader tills huset uppe i Mairato blir klart.

Lite trångt men vi börja vänja oss, dagarna är varma så det är bara kvällarna vi tillbringar inomhus.

 

Maggan har börjat vänja sig, det är iallafall lättare att rasta henne nu. Det är väldigt lite insekter här, men redan första dagen kom det en geting för nära Maggan, i vanlig ordning tog hon den, men den här gången blev hon stucken i munnen eller halsen, första gången, hon harklade sig i 3-4 timmar. sedan var det dags för nya försök.

Ödlorna är i Maggans ögon väldigt intressanta, de är små och snabba. Hon har inte lyckats ta någon ännu, men den dan kommer väl. Ödlor kan väl inte vara giftiga? Åt dom inte ödlor i Robinson?  Eller var det bara Varaner? Det finns det nog inga här, mer än de små blå i en ask, tabletter alltså.

Maggan har varit med mig i brödbutiken och i frukt/grönsaksaffären, inga problem att ta med hunden in. Jag sa inte att hon löpte. I vilket fall som helst hade jag inte kunnat sagt det på italienska ändå. Mitt italienska ordförråd är väldigt begränsat, man kommer inte långt med ca 5 ord, men det går rätt hyggligt att kommunicera i affärerna ändå.

Så är början på resten av mitt nya liv.