Nej så allvarligt är det inte, det är bara det att kaviaren är slut. Fast det är bara 5 veckor tills vi får ett par nya tuber, hoppas jag. I julklapp ska jag önska mig Kalles kaviar, räkost på tub och Hönökaka. Och julen är väl bara ca 6 veckor bort. Den som väntar på nå´t gott väntar alldeles för länge!!!!!

 

Efter många om och men har nu Sirocco anlänt, igår var den längsta dagen på länge. Sirocco skulle komma på morgonen, Johanna åker upp till grannen och väntar ett par timmar, får sedan reda på av transportören att han blir sen, kommer mellan 12 och 15. Hon åker ner till Pizzo och hämtar mig och barnen, vid halv 1 är vi tillbaka uppe i Mairato. Vid 14 får vi besked att det tar 2 timmar till. Till slut kommer hon 17,30, det är bara det att det är kolsvart här då. Gårdsplanen är inge vidare upplyst och hagarna inte upplysta alls. Hon skulle ha gått med fölungen och åsnan, det är bara det att i den hagen är det en väldigt brant backe, där kan vi ju inte släppa en häst i bäckmörkret. Dessutom en Knabstrupper som oftast har lite taskig nattsyn. Jaha, vad ska vi släppa henne nu? Det fick bli i regnskyddet där de andra hästarna gick. De andra hästarna fick gå utanför, så de fick lära känna varandra över staketet, var det tänkt.

Nu var det så att i Italien tål inte hästar och kor regn, inte ens i 20 graders värme som det är nu. Djurhållningen över lag är det väl emellanåt lite si och så, men ute i regn får inte djuren vara?????

Det regnade rätt ordentligt i natt och på morgonen ,så när Johanna kom upp i morse, så gick alla hästarna utan åsnan i lösdriften. Åsnor tål tydligen regn.

Johanna berättade att i Sverige hade vi hästarna på lösdrift, de var ute otäckta i -20 grader och snöstorm. De hade ju fri tillgång till hö och klarade sig alldeles utmärkt. Det kan dom inte fatta här, men att hästar är magra och har dålig hovvård det är inte konstigt???? 

 

Ja igår var det en lång dag, jag sa till Johanna när vi åkte hem, det blir två muggar thé ikväll, jag hade varit utan sedan förmiddagen, började så smått få abstinens på gränsen till vansinne, när så allvarligt var det väl inte men nästan. Det blev två muggar, men inte samtidigt, gott, gott i gott gott. Det enda thé det har att bjuda på hos grannen är kamomillthé och det är rena sömndrogen för mig, trött kan jag bli på annat sätt. Får hålla mig tills vi kommer hem och då är théet så gott att man nästan blir hög.

 

Nu har jag hittat en ny väg att motionera mig och Maggan på. Det är först ca 10-15 minuter nerför, sedan ca 10 min vågrätt mark efter det är det 20-25 minuter uppför. Tiden uppför beror hur många gånger jag får stanna, eftersom jag käkar betablockerare så går ju inte hjärtfrekvensen upp så mycket som den skulle behöva, så jag blir lite yr emellanåt, men utsikten är jättefin med staden och Medelhavet neranför så det är bara att stå och njuta av den i allfall. I början av backen är det en trappa med långa trappsteg, 33 st. Jag har gått uppför i ganska rask takt, det har gått rätt bra, i förgår fick jag för mig att springa uppför, det ska jag aldrig mer få för mig jag hade arytmier resten av dygnet.

 

Får väl fixa en ny mugg thé nu, så jag hinner med en till lite senare ikväll, så adjöss och godbye, eller som VI säger i Italien Ciao.