Det är helgdag idag, och det måste firas. Redan klockan 8 i morse satte fyrverkerierna igång, varför skjuta upp fyrverkerier när det är dagljus???Jo, vi har så mycket pengar att vi skjuter upp dem i luften,.... helst så tidigt som möjligt på dagen, det har hållt på till och från hela dagen. Calabrien är en ganska fattig del av Italien, men vi har lite svårt att förstå, från vart pengarna kommer från till bl.a fyrverkerier, kaffe, cigaretter och bilförsäkring. men vi prioieterar olika saker här i livet.Får se hur länge vi blir vakna i kväll pga allt skjutande.

 

Jag förstår mig inte på folk, i synerhet inte italienska veterinärer, är det en häst det gäller så måste du få tag i en hästveterinär, för koveterinären har ingen lust att kolla en häst, det är ju bara en häst..... I dag var det en ko det gällde då ville inte ens koveterinären komma, det var ju bara en ko det gällde....(Han kanske var upptagen med att skjuta raketer)?

Vid lunchtid blev det smått uppståndelse när Totto med mannar kom hem med en förlamad ko, liggande i en liten kätte, knappt gjord för en stor ko, bakom traktorn.

Min första tanke var ju kalvförlamning, men är det inte kalk som fattas då? Får kor kalvförlamning här nere då vattnet är väldigt kalkrikt? Hon hade en liten kalv kvar i hjorden. När Johanna nämnde kalvförlamning såg de väldigt frågande ut i allafall. Kossan var hittad i en backe, med bakbenen fläkta, så det var väl det som var orsaken.

Totto ringde som sagt veterinären, som rekommenderade vitaminer??? som tillsammans med droppaggregat och kanyl inköptes på närmsta farmacia. Detta skulle ges intravenöst, Anni: Kan du ge en ko iv. infusion? Kanske för 41 år sedan, det är ju så länge sedan jag jobbade på Strömsholms djursjukhus. Jag minns inte ens om jag någonsin gett en ko iv. behandlig. Möjligen tagit blodprov, kanske inte ens det. Jag är ju egentligen livrädd för kor, de är ju rätt farliga framtill. Det var ju största delen hästar vi hade, de minns jag att vi åtminstonde tog blodprov på i en halsven.

Nu skulle här letas efter en halsven på en liggande ko, i något liknande framtupat sidoläge, va f.. det fanns ingen ven där den enligt anatomiboken borde suttit, kor har ju som tupparna nå´n form av dreglapp, eller  vad det heter det som hänger frampå halsen. Jag hittade strupen men inge ven. Stackars kon fick sina B-vitaminer intra muskulärt på halsen, vätskan luktade inte b-vitamin som i Sverige så jag hoppas det inte sved lika mycket som den svenska gör.

Inte såg vi någon förbättring under dagen, men samma procedur ska upprepas i morgon. Kanske den ställer sig upp då och tänker vitaminer är undermedicin. Fortsättning följer.

 

Våra "vildhästar" fick komma upp på bete vid våran gård idag. Äntligen kunde de lämna fållan där de gått nu, för att bli lite civiliserade, där har inte funnits något gräs att äta. De hade inget gräs på förra stället heller.

Det verkade som om dom inte visste vad det gröna var de sprang på. De gick först och nosade, efter det i skritt  trevande runt i hagen för att avlsuta med trav och rodeogalopp. Vi har ingen aning om de nånsin varit i en hage, vi vet inte om de haft så stor yta att de kunnat springa, vi vet inte om de nånsin ätit gräs mer en det de fått av Johanna som hon ryckt av till dem. Nu finns det som tur är, hö i hagen oxå så att de kan blanda, vilket vi hoppas de gör, för mycket gräs på en gång är kanske inte så bra. Men hästarna trodde nog att de kommit till paradiset, nu har de sällskap av fåren, åsnan sket i att följa med. Hon brukar gå och äta där hon vill, möjligt att hon senare sällskapade med de andra hästarna.

 

Ja det händer en del, hästarna var lyckliga. Och så hoppas vi att kon står upp imorgon.

 

ps. Vi har träffat en riktigt bra engelsktalande hästveterinär, som brinner för sitt arbete, och som vi är nöjda med.