Datorn fick nå´t jädra virus, en väldigt aggresiv italiensk variant. Den dog en stilla död, med massor av upplivningsförsök, inte ens "antidot" hjälpte. Stendöd...

Det är som när vi går till läkaren och får diagnosen VIF (vetifan), du har då virus och då hjälper inte ens antibiotika, hem och vila (utan sjukskrivning). Datorn fick en chans att vila och försöka kurera sig, men är man 8 år så är det kanske dax att ställa in tofflorna.

 

Vi andra fick rejäla förkylningar där Elly behandlades med ab pga halsinfektion. Lilleman däremot utvecklade lunginflammation och blev inlagd på sjukhus i 4 dagar.

Elly blev frisk fortast var bra 1 vecka, sedan en ny dagissmitta, är nu förskyld igen. Kulijul.

 

Nu tar vi nå´t roligare, våren försöker komma, ser från balkongen en träd som blommar för fullt med rosa blommor, möjligt att det är ett körsbärsträd.

Om det var lärkan jag såg för några dagar sedan, vet jag inte, vet inte ens om den finns här. Men gör den det så var det den jag såg, eller någon nära släkting, i allafall så fladdrade den med vingarna som om den nyss lärt sig flyga och var rädd för att störta.

 

I Sverige vet man ju att det är vår när det är mycket hundskit på gatorna, då snön har smällt. Här kan man inte se om det är vår för vi har ingen snö, bara en jädra massa hundskit. Jag har lite svårt att förstå hur man kan stå och se på när hunden skiter, mitt på trottoaren och sedan bara går där ifrån.

 

Maggan höll på att ta en av tupparna häromveckan. Hon låg i bakluckan på bilen. Där kommer tuppen med sina damer gående, precis bakom bilen. Dom såg inte Maggan, men Maggan såg dem, hennes hjärta måste ha slagit i 200, konstigt att de inte hörde det. Med en panterns snabbhet flög hon bokstavligen ur bilen,lika snabbt flög tuppskrället upp på hustaket, fruktansvärt upphetsad och "svor", damerna sprang åt ett  annat håll vilt kacklande.

Tyvärr för Maggan, hon satt fast i bilbältet, kom inte så långt, men tur för tuppen.  "Men nära skjuter ingen hare" (eller fågel).

 

 

 

 

 

l